Det hör inte direkt till ovanligheten att Grim och Evi blir utskällda när vi är på promenad. Inte av de tvåbenta, det händer bara någon gång ibland, utan av fyrbenta. 8 gånger av 10 när vi möter hundar så skäller dem och drar. Evi hajar till och stirrar lite, medan Grim inte bryr sig det minsta. Idag var vi på gräsplätten på baksidan för att busa lite och köra lite godislet, när det kom en man med två tibetanska spaniels. Det syntes tydligt att han hade tänkt rasta hundarna på gräsmattan innan han gick vidare, så jag tog helt sonika mina två och gick ner i ena hörnet av gräsmattan. Platsade dem, satte mig på huk och plockade fram godis. Såg det som ett utmärkt tillfälle att träna att de har fokus på mig istället. Grim tittade knappt åt de andra hundarna medan Evi tog någon snabbtitt innan hon insåg att det lönade sig mer att titta på mig. När de gått blev de löskopplade och fick busa runt lite. Det är första gången sedan Grims sjukdom bröt ut som de faktiskt kan busa som vanligt igen! Precis när Grims klor läkt bra och han blev utan tratt började Evi löpa.. Nu är hon i sluttampen, för nu kommer det bara mörkbrunt. Plus att det märks på henne. Under löpet blir hon klängig utav bara attans, gnider sig emot allt och blir i Grims ögon supertråkig eftersom hon inte vill leka. Nu vill hon leka igen och jag tycker nästan synd om Grim, för hon tenderar att ta igen all lek hon missat. ;)

Håhå jaja, den lekstunden med hundarna förvandlades till ett motionspass. Evi är kopplad nu när hon löper, men Grim skulle få vara lös. Han inte ens koppla loss honom innan han sket. Evi passade på att sätta sig med och när jag kommer fram till Grim sitter han fortfarande och stånkar. Plockar upp det och då är Grim på gång och bajsar igen. När han är färdig sticker han iväg för mig, jag ropar på honom, han hinner några meter innan han måste bajsa igen. Lagomt till jag kommer fram till honom är han färdig och stack åt ett annat håll. Blir förbannad och ryter i åt honom, men man verkligen ser i blicken hur han ger mig fingret och sen tänkte han springa igen när naturen kallade på honom åter igen. Fick fatt i honom och kopplade honom och trodde han var färdig med bajsandet. Hittills hade han bara fått ur sig små små kottar, som han fått kämpa för att få ur. Eftersom han fick för sig att vägra lyssna på mig blev det ingen lekstund och vi skulle bege oss bort, när han styr kosan tillbaka för att skita igen. Plockade upp och ja, alltihopa upprepar sig ett par gånger till. Tappade räkningen vid 10:e gången.. Eftersom jag inte hade såpass många bajspåsar med mig, fick jag hålla den öppen i handen.. Så med hundarna och Evis ihopknutna bajspåse i ena handen och den öppna bajspåsen i andra, fick jag springa efter Grim under hans bajsfest. Till slut fick jag inte plats med mer i handen och fick knyta påsen och hålla tummarna att han var färdig. Nejdå.. I nödfall fick jag ta en plastpåse som låg och skräpade på backen för att plocka upp det sista. Pricken över i? Upptäckte jag hade bajs under ena skon sen, men det var inte Grims...

Tidigare idag när vi väckte maken såg jag att det plötsligt låg en klokapsel i sängen... Förväntade mig det värsta, att vi skulle behöva åka in till veterinären och spendera nyår med en groggy Grim. Kollade igenom alla tassarna och kunde först inte se vilken klo som den trillat av ifrån. Kunde pusta ut lite eftersom det innebar att ingen pulpa var blottad och blödde i alla fall. Efter en väldigt ingående koll av alla klorna så hittade jag den som tappat klokapseln, men där hade det redan börjat läka under! Nu hoppas jag att det blir så med resterande klor, om de nu trillar av, att de läker under innan klokapseln lossnar.

Jag kan glatt meddela att Grim är trattfri sedan ett par dagar tillbaka. Den 22:a åkte familjen (utom mannen som jobbade) hem till mina föräldrar för att fira jul. Medan vi var där hade han tratten på och fick korta stunders dispens, men fick ha den på igen för att han inte kunde låta bli att slicka. Den 23:e fick de följa med hem till min faster på födelsedagsfirande och hela vistelsen där klarade han utan tratt! Julafton firades med tratt på och juldagen fick vi skjuts hem till svärföräldrarna, dit maken kom senare på kvällen. Efter någon dag testade vi att låta honom slippa tratten och han slickade knappt någonting och har sedan dess sluppit den. Det är så skönt att han inte behöver ha den på, både för vår skull och hans egen!

Vad gäller hans klor så har senaste kloskadorna läkt och börjar mörkna lite. Självklart ser det förjävligt ut, men det gör alla hans klor som plockats bort och växer ut, det hör lite till sjukdomen. Om ett par år ser de förhoppningsvis mer vettiga ut. De klokapslar som inte tappats än ser fortfarande lite risiga ut, men ser inte sämre ut än innan jul. Så det återstår att se när de tappas. Förhoppningsvis har tillskotten börjat ge effekt.

Evi har för övrigt börjat löpa. Eller börjat och börjat, hon har löpt sen den 20:e och börjar väl närma sig höglöp nu... Grim har inte varit lika intensiv som han varit under tidigare löp. Antingen är det chippet som fortfarande har lite lite verkan, eller så har han lärt sig när det är värt att lägga energi på uppvaktning. Ska bli skönt när jag väl har råd med kastrering för Evis skull. Hon ska ändå inte gå i avel och kastreringen har ju en hel del fördelar.

Vovvarna fick en försenad julklapp idag. Djuraffären här hade 50% på tillbehör (och 30% på foder), så jag gick dit för att kika vad de hade för halsband. Turligt nog fanns de halsbanden kvar som jag suktat efter sen jag såg dem första gången, dessutom fanns de i "rätt" storlek. Helst skulle det varit 50 cm, men det fanns bara 55 cm och det går lika bra det.

Grim har så otroligt bra tajming med allt. Nu börjar de tidigare att läka och vad sker då, precis som vanligt? Jo, nu är det dags igen. Det är dock ingen som är av än, men samtliga av de kvarvarande klorna på alla tassarna visar tecken på att de kommer gå sönder eller trilla av inom de närmsta dagarna. Hur lätt tror ni det är att få en veterinärtid nu när det närmar sig jul? Inte alls kan jag säga! Så vi blir helt enkelt tvungna att avvakta tills de går sönder helt och sen åka in på jourtid. God Jul, eller något...

Nä, nu är det sannerligen inte lätt att vara Grim! Skadade och bandagerade framtassar var såklart jobbigt, men det gick ändå relativt smidigt för honom när han gick och liknande. Baktassarna är en annan femma. På morgonen skrek han till 3 gånger i princip på raken, när han försökte justera sovposition i sängen. Två av gångerna lyckades han klämma antingen ena eller bägge baktassarna. Tredje gången var han osmart och glömde av sig när det kliade på framtassen.

Har i alla fall beställt sockor åt honom som bland annat draghundar har. En tjej som syr olika storlekar och även på beställning. Det fanns en storlek som passade perfekt rent måttmässigt och de hade hon färdigsydda. De skickades idag och borde komma på måndag. Blir bra, för då slipper vi ha bajspåsar på baktassarna, för med Pawzen på så åker bandagen av. Då lär skavsåren på framtassarna efter Pawzen försvinna också.

Igår kväll när vi låg i soffan och hundarna samt lilleman sov, ringde mobilen. Tog upp den och såg att det var Annalysen. Då var det veterinären som ringde om odlingen som togs förra gången och den visade bara på vanliga streptokocker, som är känsliga för Synulox, så vi hade rätt antibiotika. Sen frågade hon om det läkt bra och då sa jag att ja, men nu är två klor på baktassarna drabbade och vi har tid på torsdag. Då ojade hon sig och tyckte så synd om oss att det var dags igen. Pratade lite och talade om att jag sparat en sida där det står lite om vilka mediciner som kan användas och det tyckte hon var bra. Vi skulle dock inte få henne på det besöket, men det lät som om hon ändå skulle vara med. Få se vad det besöket ger, ifall han blir satt på medicin och det äntligen lugnar ner sig!