Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renrasig eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2014

♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥ ♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥

Förutom hundarna och diverse dammråttor finns det bara ett djur till i hushållet och det är gammelhamstern Caddo.

Caddo är en guldhamster och han är född 8 oktober 2011, dvs han är nu 2 år och 4 månader. Han flyttade hem till mig den 3 december 2012 och han var då lite över året. Caddo har alltid varit en herre som tar livet med ro! Det är inte mycket som stör honom inte. I nuläget sover han mer och mer, men kommer ut ur sitt hus för att kolla läget, dricka lite och länsa matskålen.   

Bilder på Caddo när han var yngre.

I februari 2013 blev han pappa till en kull på 9 stycken, alla blev riktiga godingar!

Numer ser han inte mycket ut för världen, men har man uppnått den respektabla åldern som han har, tycker jag att man har rätt att se gammal ut.   

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renrasig eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2014

♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥ ♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥

Min första hund köptes tillsammans med min man (då var vi bara sambos) och det var en rottweiler. Vi kollade igenom annonser och fastnade för en liten rottweilervalp och bestämde oss för att åka de +20 milen för att kolla på honom. Såhär i efterhand är det mycket som inte stämde och vi ångrar helt klart valet av "uppfödare", men inte att vi skaffade honom. I vilket fall hade vi först svårt att hitta dit och fick ringa för att få veta vilket av alla husen det var. När vi var där fick vi först träffa lillen, som var mycket mindre än han borde varit. Vi fick även träffa hans påstådda pappa, men inte mamman. Om inte vi skulle köpa honom, så var nästa i tur en ensamstående mamma med gravt handikappat barn. Ifall det verkligen stämde eller inte vet jag inte, men det skulle inte förvånat mig. Han skröt om vilken fin stam hanen hade, medans vi inte fick träffa tiken. Det verkade som om de bodde i en egen liten byggnad, så vi misstänker att det var så att hon fått kullar såpass tätt att hon inte var i särskilt bra skick. Har även för mig att han faktiskt nämnde något om att de var 8-10 stycken i kullen men att bara 2 överlevde. Sen såklart Balders storlek, med sina 4 kg vid 8 veckor.. Han var dessutom på tok för lugn och även tillbakadragen. 

I vilket fall följde han med oss hem, vi hade inte hjärta att lämna honom kvar där! Balder blev hans namn och väldigt fort stod det klart att det skulle bli en hussehund av denna lilla krabat. 

Eftersom han bara var ungefär hälften så stor som han borde varit, dvs vägde runt 4 kg vid 8 veckor (som jämförelse så vägde Evi 4 kg vid 8 veckor!) räknade alla med att han skulle bli liten till storleken. Jovisst hörrudu... Med +74 cm i manken och runt 80 kg kan man väl inte kalla honom liten direkt.

Under hans uppväxt hade vi våra duster han och jag, främst vad gäller inkallningen. Husse gick att lyssna på till 100%. Matte? Njae, ibland. I övrigt fanns det inte ett ont ben i denna hunden! När han var runt 1½ år var vi, med enormt stor sorg, tvungna att omplacera honom. Det vi försöker glädja oss med när vi saknar honom, är att han kom till ett jättebra hem. Han flyttade till ett par där gubben gått i pension och de hade bara ett par veckor innan fått avliva sin rottweiler. 

Balder var en speciell herre och man fick ofta skratta med (åt!) honom. Knasiga sovposer, bus utomhus. Ja, det var en väldigt sorglös mysbjörn! Ibland kunde man få lite känslan av att "hjulen snurrar, men hamstern är död".   

Från vänster: Wilma, Eddie och Balder som valp.

Här är han lite större. Eddie i mitten och Wilma till höger.

Den sista gruppbilden på alla 3. Wilma länst till vänster, Eddie i mitten och Balder till höger.

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renrasig eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2014

♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥ ♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥

Om mina hundars ras, oj. Jag kan väl börja med att ta upp vad det var som gjorde att vi valde just rasen och lite sånt.

Vi ägde tidigare en rottweiler, som vi fick omplacera vid 1½ år pga flytt och annat jobb. Det var ett riktigt tufft beslut. När allting ordnat upp sig ett par år senare och läge fanns att skaffa hund igen, kom vi fram till att det inte skulle bli en till rottweiler. Vi kände helt enkelt att vi inte orkade med den uppfostran som den kräver och ej heller aktiveringen. 

De krav vi hade på nästa hund var:

• Lagom storlek

• Robust

• Stor personlighet i ett behändigare format

• Ingen vallinstinkt

• Så lite jakt- samt vaktinstinkt som möjligt

• Ej kräva samma aktivering som rottweilern

• Kärvänlig

Saker som rör exempelvis hälsan tog jag inte med, för problem med andning eller överdrivna hälsoproblem var för oss logiskt att hunden inte skulle ha.

Till vem kan jag rekommendera rasen?

Som ägare till en Staffordshire bullterrier måste man vara utrustad med en stor portion tålamod och humor. Ibland kan man få skratta så mycket att man får ont i magen och viker sig dubbel, andra stunder kan de vara rejält envisa/tjockskalliga. Man bör inte vara en person som vill ha en självständig ras, utan räkna med att få en hund som stundtals verkar vilja krypa in under skinnet på en och bo där. De är med andra ord väldigt kelsjuka och vill alltid vara med. Relativt usla vakthundar, då de gärna släpper in allt och alla, men kan däremot säga till om det låter. Inte särskilt skälliga, vilket inte innebär att de är tysta. 

Staffen tycker om att röra på sig och är ganska mångsidig. De passar lika bra till agility som till weight pull, spår av olika slag m.m Dock bör man väl kanske inte ha elitambitioner i exempelvis agility.

Väder och vind är något flera staffar är kinkiga med. Lång promenad i regn? Ute när det blåser? Ja, då får man ofta räkna med korta promenader. Just regn är något många staffar ogärna beger sig ut i. Kyla kan det vara kinkigt med också, då en del fryser mer än andra. För mina är det täcke på om det är runt -6 eller kallare, särskilt för tiken som blir stel (enbart 2½ år, men D-höfter).

En annan viktig sak är att man ska vara medveten om att det är en kraftfull ras och veta vilken historia rasen har. Kan ha en viss könsagression, även om jag personligen inte stött på den eller märkt den på just mina två. Staffen må ha ett hjärta av guld, men kräver ändå sin ägare för att hunden ska bli en så bra representant av rasen som möjligt.

Mer info om rasen går ju att läsa hos SKK, Staffordshire bullterrierklubben och Staffinfo.

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renrasig eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2014

♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥ ♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥

I vårat hushåll finns 2 hundar, båda av rasen Staffordshire bullterrier. Äldst går först, så vi börjar med Grim.

Det här är då Grim och i stamtavlan heter han Meder´s GoldDog Chinwendu. Chinwendu betyder ungefär "Gud äger liv". Han föddes den 12 april 2010 och har 5 kullsyskon (4 hanar, 1 tik). Hans mamma heter Queen (kallas Dona) och hans pappa heter Steffex Four Wheel Drive (kallas Roki). Grim flyttade hem till oss i juni 2010 och det stod klart redan från början att han skulle bli en hussehund! Han kan vara lite av en Alfons Åberg när vi är ut, då han verkar köra på mottot "jag ska bara" när jag kallar in honom. Han ska bara sniffa klart den fläcken, eller ska bara kissa, eller ska bara kolla så det inte blev någon godis kvar (när vi kört godislet) osv osv. Kallar husse in honom går det fortare..   

Grims fördelar är att han är duktig på att känna av hur han kan hälsa på olika och kan exempelvis hälsa lite burdusare med de som tål/vill det, samtidigt som han är väldigt försiktig om han hälsar på barn eller gamla. De flesta brukar föredra Grim för att de tycker han ser mildare ut.

Eftersom ingen är perfekt har han ju sina nackdelar också, varav ena jag redan nämnt. En annan är att han är väldigt petig när det gäller mat.

Grim har inte haft det helt lätt vad gäller sjukdomar. Som liten hade han juvenil lokal demodex och den gick över när han var runt året. Därefter har han varit in och sytt bak vid hasen, som skars upp pga att någon slängt konservburkar där man inte borde. Han har även drabbats av ett bett på ena pungkulan, som blev illröd och svullnade upp, men som gick över efter någon dag. Sen var det lugnt ett tag, tills oktober 2013 när han var in till veterinären första gången för klobrott. Vi fick åka in ett par vändor till för fler klor och diagnosen SLO. Han äter numera fiskolja och biotin och kommer få göra resten av sitt liv. Tillskotten verkar än så länge räcka och senaste veterinärbesöket var i mitten på december. I nuläget har vi, efter veckor av konstant bandagerande och trattbärande (för Grims del alltså), äntligen gått tillbaka till vårt vanliga liv. Han får springa runt precis som vanligt, busa som han vill osv och ingen kunde vara gladare än han!

Sen har vi yrvädret Evi, vars stamtavlenamn är Meder´s GoldDog Divinium Liv. Divinium Liv betyder ungefär "Gudomligt liv" (Divine Life). Hennes mamma heter Up White Choco Fransimo Bohemia (kallas Tarza) och hennes pappa heter Klöverwall Baby-Bully (kallas för Teddy). Evi föddes den 3 juni 2012, tillsammans med 6 syskon (4 tikar, 2 hanar). Hon flyttade hem till oss vid 8 veckors ålder, men vi hälsade på henne redan från hon var 2 veckor gammal. Vi blev hennes fodervärdar och var det fram tills sommaren 2013, då hennes röntgenresultat kom in till SKK. De visade på HD D (ED ua/0) och hon blev då avelsspärrad och övergick helt i vår ägo. 

Som liten var Evi en otroligt okomplicerad "fröken duktig". Gjorde som man sade åt henne, hittade så gott som aldrig på några hyss mer än att Grim fick agera nåldyna. När hon växte upp kom hennes små egenheter fram.

Hennes positiva sidor är att hon lyssnar väldigt bra, på vissa. På mig och till exempel min pappa lyssnar hon klockrent. Hon är alltid glad och kelsjuk och vill gärna vara till lags.

Hennes mindre positiva sidor är att hon kan lyssna sämre på sin husse, att hon gärna hoppar när hon hälsar (fastän hon egentligen inte får) och att hon är ganska klumpig trots sin till synes smidiga kroppsbyggnad.

Det var väl ungefär det som gick att berätta, utan att gå in för mycket på de andra punkterna som kommer under de återstående 18 dagarna av denna bloggutmaning.   

Sett att en del kör med en 20 dagars bloggutmaning, så jag hänger på!

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renrasig eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2014

♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥ ♥•*¨*•.¸¸♥ ♥ ¸¸.•*¨*•♥

Är 25 år gammal, fyller 26 år den 14 april. Jag är alltså av "årgång" 1988. Bland mina syskon är det jag som är äldst, där efter en 2 år yngre syster och en 8 år yngre bror. Född på Falu BB och uppvuxen i lilla Smedjebacken, en ort där alla känner alla. Min uppväxt var en riktig svensson-uppväxt, med föräldrar och syskon i en villa. Som liten var jag tydligen ett väldigt snällt barn och jag får ofta höra historier från nära släktingar om detta. Själv minns jag inte särskilt mycket utav det som berättas, även om jag sett lite på gamla videos. 

Skolan gick alltid bra, bra betyg, omtyckt av lärarna. Fram till sista året på gymnasiet.. Blev underkänd i 2 kurser och valde sedan att läsa upp dessa på komvux (12 v) och det var inga problem alls. 

Sport har väl så gott som alltid funnits i mitt liv, fram tills för några år sedan. När jag gick i lågstadiet höll jag på med friidrott, sen provade jag på fotboll och upptäckte fort att jag tyckte det sög! Provade på innebandy 1999 och var fast! Det var sporten för mig, vill jag lova! Under alla åren hade jag lite lätt problem med mitt vänstra knä, inför varje säsongsstart, men det avhjälptes lätt med knäskydd. Men med åren blev det värre och var en av två orsaker till att jag fick sluta under säsongen 2006-2007. Den andra orsaken var min rygg, som jag gjorde illa (fick en ful tackling) under en skolmatch på gymnasiet. Det går inte en dag utan att jag saknar innebandyn, speciellt när jag vet att jag inte kommer kunna börja spela igen.

Något som också så gott som alltid funnits i mitt liv är djur. När jag växte upp hade vi lite olika djur i familjen. De första har jag för mig var 2 kaniner. Sen har det även funnits sköldpaddor, fiskar och såklart boaormen Boa (jätteoriginellt namn, jag vet   ). Det djur jag helst av allt ville ha var hund, men pga pappas allergi kunde vi inte skaffa någon. Mitt allra första egna djur blev en kanin, detta var då 1999. Den kaninen var en viltgrå hermelinhane vid namn Hampus. Han var 3 år gammal och skulle avlivas om ingen ville ge honom ett nytt hem, så jag övertalade mamma att få ta honom. Hampus var den perfekta nybörjarkaninen! Maken till snällare kanin har jag knappt stött på sen dess! Han blev nästan 9 år gammal innan han en morgon låg död i sin bur. Efter att han dog kändes det väldigt tomt och det flyttade sen in en ny kanin och denna gången en dvärgvädur. Han var anledningen till att jag senare började föda upp dvärgvädurar. Förutom dvärgvädur och hermelin har där även bott en del andra raser, såsom holländsk kanin, lilla tysk vädur, hermelin i fuchs och även rex, liten rex, diverse korsningar och så såklart belgiska jätten Järnsaxa. Sen december -13 är jag dock kaninlös och lär nog vara det så länge vi bor kvar i lägenheten.

Det är inte bara kaniner som varit min ägo när det gäller smådjur. Första guldhamstern flyttade hem till mig sommaren 2006 och 2009 föddes min första kull. Sista kullen föddes i februari -13 och i nuläget har jag bara en gammelhamster kvar. Jag har även ägt vintervit hybrid samt en kinesisk dvärghamster.

Första hunden köptes tillsammans med maken och om honom kommer det ett inlägg imorgon.

I februari 2010 flyttade jag till Kumla, där maken redan bott i ett år ungefär. Tanken var väl att vi egentligen skulle försöka flytta tillbaka till Dalarna, men vi bor kvar här än!

6 oktober 2012 blev vi man och hustru och valde en enkel "ceremoni" i rådhuset, tillsammans med nära och kära. Trots enkelheten tyckte jag det var en väldigt trevlig dag.

22 augusti 2013 är en väldigt speciell dag, för då föddes vår älskade son Birk. Vi började försöka sommaren 2011 och när inget hänt under sommaren 2012 kontaktade jag Fertilitetskliniken på USÖ, för att vi skulle få göra en barnlöshetsutredning. I korta drag visade den på några små avvikelser, men som inte skulle hindra oss från att lyckas bli gravida på egen hand. Sista steget i utredningen var en undersökning av äggledare/äggstockar och livmoder och samma cykel som den gjordes blev vi äntligen gravida. Jag tror absolut att den hjälpte oss det sista lilla på traven och nu har vi vår lilla guldklimp som hunnit bli 5½ månad.

Som person skulle man väl kunna säga att jag är aningens envis, om jag sätter den sidan till.   Jag försöker att alltid vara trevlig, öppen och omtänksam. Något jag har svårt för är när folk runtomkring uppenbart saknar hänsyn och respekt till andra och ibland händer det att jag inte kan låta bli att fräsa ifrån. Det är väl en av orsakerna till att vi inte trivs alltför bra här, då vi upplever att vi stöter på detta fenomen mycket oftare än när vi bodde hemma (med hemma syftar vi på Dalarna). 

Tidspesimist är något jag också är och jag vill gärna vara ute i god tid. Hellre komma dit 30 minuter för tidigt, än behöva stressa för att hinna!

Nuvarande stora intresse är fotografering! Har haft det som intresse i flera år, men det är först för bara några år sedan som jag känner att jag kan utvecklas. Rättare sagt sen jag skaffade min första systemkamera (Nikon D40) för snart 7 år sedan, i juni 2008. Tänk vad åren går! Sen dess har jag uppgraderat mig till en Nikon D7000, skaffat studiobakgrund och blixtar m.m

Nej, nu får det räcka med den presentationen faktiskt, börjar bli dags att sova.   

Lille älskade gossen växer verkligen så det knakar och det är knappt vi hänger med! Han fick sin 2:a vaccination i måndags och reagerade med lite gråt som fort gick över. De nästföljande 2 dagarna hade han dock 38.5 respektive 38.3 graders feber och sov mycket. När han väl var vaken så var det vår solstråle till gosse vi såg.    8520 gram visade vågen och han är nu hela 70 cm lång! Det innebär att han nu växt ur sin "åkpåsoverall" från KappAhl, som varit så himla bra. Plus att vi idag faktiskt har bytt från liggdelen till sittdelen. Det var inte många centimeter kvar innan han tog upp hela vagnen på längden. Han fick premiäråka sittdelen till Ica och det var spännande! Man kunde se en massa som man inte kunde se innan, så den fick godkänt.   

Hans vikt- och längdkurva.

Ena knölen efter vaccinationen. Bilden är tagen 2 dagar efter, när han hade sin feber.

Vår underbara solstråle!   

Köpte en "Umami taste teaser" och den är verkligen poppis! Mosad banan på sked? Urk nej! Banan i denna? Mums!

Liten pojke som sover gott bredvid mig.   

Lillgossens fina "blåmärke" på kinden, som hans kära mor lyckats åsamka.. Dörrkarm + bebis som är överallt och ingenstans samtidigt + två hundar i vägen.. ja, då kan det gå så. Han skrek som en stucken gris och jag höll själv på att börja storböla över min klantighet.   Det är en liten bula där, men inget han märker av alls tack och lov.

Mammas söta gosse sover för övrigt och har gjort sen 19:30 ungefär. Såhär länge har han inte sovit på flera dagar! Hade väntat mig att han skulle vilja ha mat runt 20 ungefär, men icke sa nicke! I och för sig har han knappt sovit sen kl 14, så det är klart han är trött. Blir nog dock tvungen att väcka den lille stackaren, för hundarna behöver ut på sin kvällspink. Även om de två inte ser särskilt motiverade ut när de ligger och snarkar på soffan..   

Det går verkligen upp och ner med Birks sömn. Ena dagen sover han jättedåligt och är konstant kinkig, den andra dagen kan han sova som vanligt och dessutom ta igen den sömn han missade innan = sover så gott som hela dagen med undantag för matpauser.. Idag har varit en sån dag där han sover dåligt. Natten var faktiskt relativt OK och vi gick upp runt kl 07:30. Efter någon timme ville han sova igen, precis som det alltid är varje dag (oavsett vilken tid vi går upp). Han sov någon timme, vaken någon timme och så höll det på fram till kl 15. Därefter brukar han kunna sova lite längre under sina bra dagar och så blev såklart inte fallet idag. Efter kl 15 sov han ingenting och vid 18 var det dags att gå ut med hundarna. Som vanligt slocknar han som ett ljus så fort vi kommer ut med vagnen. När vi kommer in lägger jag som vanligt honom i hans säng och öppnar fönstret, eftersom han har sin "åkpåsoverall" på sig. Knappa halvtimmen senare vaknar han, trots att han är trött och egentligen skulle behöva sova minst någon timme till. Sen dess har jag försökt få honom att sova och stundtals har han slappnat av och gjort power naps på någon minut. Under alla dessa timmar har han verkligen pendlat mellan högt och lågt i humöret. Nu kom vi nyligen in efter att ha gått en kvällsrunda med hundarna, mest så att Birk skulle få somna i vagnen. Under promenaden kom vi överens om att från och med imorgon kommer jag ta mig en promenad med Birk så fort han är sådär extremt kinkig och vägrar bli nattad (trots att han mer än gärna skulle sova) och varit det en stund. Jag känner att jag mår bättre när jag får komma ut med vagnen och andas lite.

Igår var jag och Birk för övrigt på en liten mammafika i Örebro, tillsammans med 10 andra mammor (antingen nyblivna eller blivande). Trevligt var det definitivt och vi ser fram emot nästa gång! Hoppas bara att lillgossen vill vara lite mer vaken, än 10 minuter innan vi ska gå.   Men just den biten är ju inte direkt något en annan styr över. Sover han så får han sova helt enkelt.

Imorgon står BVC på schemat och det är dags för vaccination igen. Antingen innebär det att Birk kommer sova som en klubbad säl, eller knappt sova alls. Förra gången var reaktionen minimal, så jag hoppas innerligt att det inte blir en större reaktion nu. Det ska i alla fall bli spännande att få veta hur mycket denna lilla gosse växt sen sist.

Nej, nu har jag suttit en liten stund sen vi kom in och hunnit slappna av lite, så nu ska jag krypa till kojs. Hejs svejs och godnatt!!!   

Även idag skiner solen för fullt och det märks inte ens att det är -6 ute! Vi begav oss allihopa till "gärdet" som vanligt och medan lilleman sov i sin vagn busade hundarna för fullt. Maken har varit hemma i snart 2 veckor och är hemma i 1 vecka till. Det har varit toppenmysigt, speciellt nu när vädret är så härligt! Lilleman har dessutom börjat sova mycket bättre, vilket gör att vi känner oss utvilade.   Imorgon ska lilleman och jag först åka tåg och sen ta bussen till universitetet för att hälsa på klassen. Tanken är att samtidigt passa på att prata med studievägledaren, så jag hoppas att det finns tid och att någon är där. På lördag är det dags för ytterligare en tripp in till Örebro, denna gången för att gå på en planerad fika med ett gäng mammor samt blivande mammor. Måndagen ska vi till BVC för vaccination och på tisdagen är det min tur att "plågas" med ett besök till tandhygienisten.

Och till sist lite bilder från gårdagen.